Klyschigt, men nu börjar det nya livet!

Idag smäller det! Det är idag det händer. Starten på mitt nya liv. SÅ klyschigt egentligen men jag tycker att det känns enklare att påbörja en ny vana när man påbörjar en ny vecka. 

 
Nu är det nästan exakt 16 veckor sedan lilleman kom till världen. Under graviditeten gick jag upp cirka 21 kg och nu cirka 3,5 månader senare har jag gått ned hälften av de kilona. De första 11 kilona försvann relativt omgående men sen har det stått stilla. Jag kan väl inte säga att jag har gjort supermycket för att hjälpa dem att försvinna heller kanske. Men nu ska de väck. 

Jag har skrivit flera gånger i bloggen om att det egentligen inte är vikten som är det viktiga, utan att jag vill bli stark igen och orka vara mamma. Kroppen utsätts för att man bär på sitt barn (ibland hela dagen för att bebis inte är nöjd med något annat), man sitter i obekväma ställningar bara för att barnet somnat och man kånkar med sig ett halvt hem varje gång man ska iväg. Jag vill orka det. Det är den ena sidan av myntet. Den andra är att jag vill komma i mina gamla kläder. Jag vill känna mig smidig igen efter att ha känt mig enorm under graviditeten och knappt kunnat knyta skorna. Jag vill känna mig snygg i mina kläder utan att behöva noja över hur plaggen sitter eller hur jag ser ut i dem. Jag vill kunna använda hela min garderob istället för 20% av den. Sist men inte minst så vill jag känna mig nöjd med hur min kropp känns och hur den ser ut. Det är inte siffrorna på vågen som stör mig mest, utan mer omfånget och formen på olika kroppsdelar. Jag menar inte att jag vill bli smal som en sticka. Det är inte det jag säger. Men jag skulle vilja ha tillbaka min kropp i bra form. En fast form. Ni som fött barn förstår nog vad jag menar. 

Det här är lite dubbelt för mig att skriva om för jag vill inte på något sätt medverka i kropps- och vikthetsen som finns i samhället idag. Samtidigt så känner jag att det kommer vara en relativt stor del i mitt liv att ta tag i träningen igen, så att inte skriva om det skulle kännas konstigt. Jag vill inte att detta ska tas på fel sätt för jag är all for att alla är vackra precis som de är. Även om jag kanske vill hjälpa mig själv på traven lite. Men jag vet ju också av erfarenhet att jag mår så mycket bättre när jag tränar. 

Nu har jag nog svamlat klart om ämnet för den här gången. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Kommentera här: