Ringarna
När C friade till mig, precis när vi fått nycklarna till vår nya lägenhet och stod där i det tomma vardagsrummet så gav han mig en "frieriring". Alltså en ring som man kan ändra storlek på så den passar oavsett och sedan var tanken att vi skulle välja ringar tillsammans. Eftersom han och jag är som vi är, så tog det ett bra tag innan vi faktiskt tog tag i saken och beställde ringar. Jag var ju gravid när han friade och jag ville inte köpa en för stor ring bara för att jag var svullen om händerna så det fick vänta tills M var ute.
Till slut tog vi i alla fall tag i det och beställde ringar. C tog en ring i titan med en rand av vitt guld, för att han skulle kunna ha den på sig i princip hela tiden utan att behöva vara rädd för att skada den. Mina två ringar beställdes samtidigt, en slät förlovningsring och en vigselring med diamanter i halva ringen från Schalins. Båda i vitt guld. Sedan de kom hem har jag längtat efter att få ha båda ringarna på mig!
Jag älskar mina ringar. Enkla men väldigt fina. Jag ville aldrig ha någon ring med en sten som stod ut från ringen eller hur man ska förklara. Jag skulle bara fastna överallt och bli irriterad tror jag. Så alla stenar i vigselringen är "infällda" i ringen. Lagom mycket bling för att vara jag men ändå inte alldeles för enkla. Jag kan komma på mig själv med att sitta och titta på mitt finger och tänka att det är galet att det sitter TVÅ ringar där nu!