Klyschigt, men nu börjar det nya livet!

Idag smäller det! Det är idag det händer. Starten på mitt nya liv. SÅ klyschigt egentligen men jag tycker att det känns enklare att påbörja en ny vana när man påbörjar en ny vecka. 

 
Nu är det nästan exakt 16 veckor sedan lilleman kom till världen. Under graviditeten gick jag upp cirka 21 kg och nu cirka 3,5 månader senare har jag gått ned hälften av de kilona. De första 11 kilona försvann relativt omgående men sen har det stått stilla. Jag kan väl inte säga att jag har gjort supermycket för att hjälpa dem att försvinna heller kanske. Men nu ska de väck. 

Jag har skrivit flera gånger i bloggen om att det egentligen inte är vikten som är det viktiga, utan att jag vill bli stark igen och orka vara mamma. Kroppen utsätts för att man bär på sitt barn (ibland hela dagen för att bebis inte är nöjd med något annat), man sitter i obekväma ställningar bara för att barnet somnat och man kånkar med sig ett halvt hem varje gång man ska iväg. Jag vill orka det. Det är den ena sidan av myntet. Den andra är att jag vill komma i mina gamla kläder. Jag vill känna mig smidig igen efter att ha känt mig enorm under graviditeten och knappt kunnat knyta skorna. Jag vill känna mig snygg i mina kläder utan att behöva noja över hur plaggen sitter eller hur jag ser ut i dem. Jag vill kunna använda hela min garderob istället för 20% av den. Sist men inte minst så vill jag känna mig nöjd med hur min kropp känns och hur den ser ut. Det är inte siffrorna på vågen som stör mig mest, utan mer omfånget och formen på olika kroppsdelar. Jag menar inte att jag vill bli smal som en sticka. Det är inte det jag säger. Men jag skulle vilja ha tillbaka min kropp i bra form. En fast form. Ni som fött barn förstår nog vad jag menar. 

Det här är lite dubbelt för mig att skriva om för jag vill inte på något sätt medverka i kropps- och vikthetsen som finns i samhället idag. Samtidigt så känner jag att det kommer vara en relativt stor del i mitt liv att ta tag i träningen igen, så att inte skriva om det skulle kännas konstigt. Jag vill inte att detta ska tas på fel sätt för jag är all for att alla är vackra precis som de är. Även om jag kanske vill hjälpa mig själv på traven lite. Men jag vet ju också av erfarenhet att jag mår så mycket bättre när jag tränar. 

Nu har jag nog svamlat klart om ämnet för den här gången. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Kroppen efter graviditet

Nu tänker jag skriva ett sånt där inlägg som säkert både kan tas emot positivt och negativt. Det handlar om kroppen efter en graviditet och förlossning. Jag känner absolut ingen stress över att komma i form direkt eller så men samtidigt är det ganska så trist att inte komma i sina gamla kläder. Det är klart att jag fattar att man förmodligen inte kommer i sina vanliga kläder tre dagar efter förlossningen, jag är inte dum. Kilona rinner ju kanske liksom inte av en, och även om de gör det så kanske det inte är det som är problemet. För min del märker jag att mina höfter har blivit bredare och låren större. Visst är jag ett antal kilon från startvikten men det är egentligen inte att bli av med alla dem som är det stora målet. Målet är att bli stark för att orka med småbarnslivet och dessutom att må bra. Innebär det att några kilon försvinner så är det så. Sen vore det ju såklart trevligt rent ekonomiskt om jag kunde komma i mina gamla kläder för då slipper jag helt enkelt att köpa en ny garderob. Visst är det kul att shoppa men för tillfället finns det andra saker att lägga pengar på. Man blir ju heller inte direkt rik på att vara föräldraledig. 

 
Nu har det gått ungefär 7 veckor sedan förlossningen och jag har tappat ungefär hälften av de kilona jag gick upp under graviditeten. Magen är lite degig fortfarande och jag har bristningar på magen och på "kärlekshandtagen". Det är väl egentligen det kroppsliga som har ändrats rent visuellt. Det jag känner mer är att jag inte har så mycket muskler kvar. Jag får snabbt ont i rygg och nacke när jag bär omkring på sonen. Så av den anledningen känner jag att jag måste komma igång med träningen. En annan del av träningen är att träna upp knipmusklerna igen. Jag har ingen lust att vara nära på att kissa på mig så fort jag nyser eller hostar. Tyvärr är det ju något som man kan få problem med efter förlossning och speciellt om man blir förlöst med sugklocka till exempel. Men som sagt, det är bara att träna upp dem igen. Detta är en av några baksidor med en graviditet som ingen pratar om speciellt mycket. Jag kommer lägga fokus på bra mat och allsidig träning. Siffran på vågen är egentligen inte det som är viktigt utan mer hur jag mår och hur kläderna sitter. Klart jag vill vara bekväm i min kropp. Det är jag kanske inte fullt ut för tillfället men å andra sidan så måste jag inse att kroppen förmodligen aldrig blir precis likadan som innan graviditeten.
 
Det här kanske blev ett lite flummigt inlägg men det jaG egentligen vill komma fram till är att även om jag fått bristningar, måste träna knipmuskler och kanske måste köpa en ny garderob så är det SÅKLART värt det alla dagar och jag skulle mer än gärna gå igenom det några gånger till! Även om jag i så fall hoppas att förlossningen blir lite lugnare och att vi slipper tid på neo.

Mitt-i-veckan

Hej på er! 

Den här dagen på jobbet var allmänt hemsk. SÅ mycket att göra att jag höll på att bli tokig! Jag har varit den enda ordinarie på jobbet nu i några veckor och det börjar verkligen ta ut sin rätt. Alltså, jag behöver min semester SO BAD. Nu är det bara sju arbetsdagar kvar och jag lovar er att jag räknar ner. 

Jag och C tog en tur till affären efter jobbet och handlade. Älskar att ha massa saker i kylskåpet! Toklängtar tills vi flyttar och har en hel kyl och en hel frys! Älskar att jag ändå är ganska lätt att få nöjd, haha! 

C är iväg på fotboll med sin far ikväll och jag har underhållit mig med att tvätta och fixa middag. Det blev lax med pesto. Var egentligen inte sugen på något speciellt men lax är alltid gott, så det fick bli det. 


Nu ligger jag på sängen och lyssnar på podcast. Jag har vikt in all tvätt och nu försöker jag mest svalka mig. Det är så varmt här hemma. Inte för att jag på något sätt vill klaga på värmen, för den är underbar. Men det är ett jäkla hus att dra åt sig värmen... 

Hoppas ni får en superfin kväll!