Lifeofmyh

Sammanfattning vecka 37

Publicerad 2017-03-16 20:12:00 i Graviditet, Gravidveckorna,

Igår hälsade vi vecka 38 välkommen. Nu börjar det verkligen dra ihop sig mot BF. Idag är det 19 dagar kvar! Jag har bara imorgon och sedan nästa vecka kvar på jobbet. Känns så sjukt att jag liksom ska vara hemma sen. Inte gå till jobbet. Men jag har en känsla av att jag kommer hålla mig sysselsatt ändå haha!

 
I tisdags var vi på ett nytt besök hos barnmorskan. Jag höll på att dö när jag klev upp på vågen. Jag VET ju att man inte kan styra helt över hur mycket man går upp i vikt och så länge mini mår bra inne i magen så är väl det mesta ganska sekundärt. Men det är ändå jobbigt att se de där siffrorna på vågen tycker jag. Ser fram emot när jag kan komma igång med träningen igen. Inte enbart för att gå ned i vikt utan för att jag mår som allra bäst när jag tränar och äter bra mat.

Nog om det. Allt såg bra ut med mini. Hjärtat slog precis som det skulle. Lika häftigt varje gång man får lyssna. Sen kände hon efter hur han låg. Det gjorde inte ont för några månader sedan när de började med det, men det här gången kändes det rejält. Kan tydligen vara så såhär i slutet av graviditeten.

Veckan har rullat på bra. Jag känner mini ungefär samma tider varje dag och rörelserna är mer buffar och tryck än sparkar så tror att han börjar få det lite trångt där inne. Kanske inte så konstigt egentligen. Det är så häftigt att de får plats där inne ändå. Han är ju ändå ungefär 48 cm lång nu enligt appen. 

Nästa vecka är som sagt sista veckan på jobbet för det här året förmodligen. Mini är ju beräknad att titta ut den fjärde april, men han får mer än gärna bli en liten mars-bebis om han känner för det. Jag börjar bli lite otålig nu. Vill ju få ut honom till oss och börja lära känna honom! Har börjar dricka hallonbladste, så får väl se om det kan få honom att vilja titta ut tidigare. Även om jag vet att det inte finns några belägg för att det skulle starta en förlossning. Det hjälper väl mer till att förbereda kroppen och sedan dessutom återhämta sig bättre efteråt sedan. Men man kan ju alltid hoppas :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela