Vår helg!
Hej på er! Då kör vi måndag igen. Kan dock inte säga att jag kände mig speciellt peppad på det imorse när jag gick upp. Melker var nog mer vaken än han sov inatt och fick för sig att vi skulle leka runt fyra-snåret. Behöver jag säga att mamman och pappan
inte var riktigt lika sugna på den idén? Ibland undrar jag var de får allt ifrån, de små liven... Men men. Kaffe räddar förhoppningsvis den här dagen också.
Tänkte skriva lite om vad vi hittade på i helgen. Lördagen startade med att denna mamma fick en liten sovmorgon medan pappan gick upp med M och tittade på Bolibompa. SÅ himla skönt måste jag säga. På eftermiddagen gjorde vi ett besök på Busfabriken här
i stan, men alltså jag måste säga att jag tycker att det är rätt överreklamerat?! Galet mycket folk, såklart. Det kan man ju inte göra något åt. Men något man borde kunna göra något åt är hur folk beter sig. Det verkar som att 95% av alla föräldrar
tänker att "här kan barnen få röja fritt, gud va gött" och så släpper de lös barnen och går och tar en kopp kaffe med NOLL uppsikt över vad deras barn tar sig för. Är det bara jag som tycker det är ett helt absurt beteende? Nog för att jag har en
1,5-åring och inte ens har alternativet men jag hade inte gjort så ens om jag hade en 8-10 åring?! Man vill väl för det första ha lite koll på sitt barn, plus ha möjligheten att säga till om barnet dessutom inte sköter sig? I och med avsaknad av rätt
många föräldrar så valde jag att kliva in i ett flertal situationer på leklandet där jag nog egentligen ansåg att en förälder borde ha sagt till sitt barn. Det finns ju en liten del av leklandet som är anpassat för barn i åldern 1-3, men där är det
även en del större barn som gillar att uppehålla sig och det är väl inga problem i sig. Men när de får för sig att ta alla leksaker som är anpassade för mindre barn och dra upp dem i någon klätterställning där de nog inte ens är tänkta att vara och
dessutom inte lämna en enda grej kvar till de mindre barnen som leker på golvet, då blev jag irriterad och sa till. Jag vet att det finns olika åsikter huruvida man "får" säga till andras barn, men i situationer som denna tycker jag inte att det är
mer än rätt att säga till även andras barn. Jag har inga problem med att någon annan säger till Melker om han gör fel. Så länge man gör det på ett bra sätt, anpassat till hur gammalt barnet är. Det är ju skillnad på vad en 1-åring och en 8-åring förstår.
Vad tycker ni i den här frågan? Får man säga till andras barn?
Oavsett så kände jag nog att det här med lekland nog inte riktigt föll mig i smaken. Klart att vi säkert kommer att åka dit fler gånger, men då gärna när det inte är riktigt lika mycket folk. Jisses alltså...
Nog om det. Igår var det fars dag och jag och Melker gick upp innan C för att baka scones till frukost. Sen åkte vi ut till C's föräldrar för att äta middag och fira C's pappa på fars dag. Det var trevligt som alltid och det märktes att vi bodde där för
inte så länge sedan för Melker hade full koll på allt och hur han skulle ta sig nedför trappsteg och sånt. Det mindes han minsann. Det blir svettigt när vi ska bo där i flera veckor sen i vinter, haha!
Inga bilder blev tagna i helgen, men det tar jag som ett bra betyg. När man inte ens hinner ta fram telefonen och fota så är man ändå lite mer i stunden.